Ofta kan vi veta, hur gammalt något är.  Inte bara genom skriven historia, som vissa fastnat för.  Det är också fullt möjligt, att ta reda på sakers ålder, med naturvetenskapliga metoder.  Dom daterar med en felmarginal, som varierar från metod till metod.  Jag tänker nu förklara några, som jag personligen har kunskap om.  Det finns förstås fler metoder.  Fast jag är inte bekant med, hur dom andra fungerar.

Den mest exakta dateringsmetoden, går under namnet dendrokronologi.  I områden med tydliga årstidsskillnader, bildar träd en yttre ring per år.  Under exceptionella väderförhållanden, kan en extra sådan ring bildas.  Men den extra är då mindre utpräglad, än normala årsringar.  Jag tror inte det är möjligt för träd, att bilda mer än två sådana ringar per år.  Dom som växer på gränsen, för var det är möjligt för träd att växa, kan tvärt om sakna vissa år.  Beroende på väderförhållanden, bildas olika tjocka årsringar.  Mönstret av sådana matchas, med annat trä från samma art.  Det går att borra ut prover, ur stammen på levande träd.  På så sätt kan trä dateras, med en felmarginal på ett år.  Långa kedjor av överlappande bitar, har pusslats ihop av forskare.  Den längsta täcker över 13.900 år.  Notera att dom enskilda träden, bara lever några hundra eller tusen år.  Deras överlappande livstider, har gjort så långa kedjor möjliga.

En annan metod är kol-14-metoden, som används på organiskt material.  Ämnet kol-14 bildas ständigt, av kväve i Jordens atmosfär.  Livsformer tar sedan upp ämnet, så länge dom lever.  I döda livsformer byts det inte ut, utan faller gradvis sönder till kväve.  Efter 5.730 år, har häften av ämnet sönderfallit.  Efter 11.460 år, har 3/4 sönderfallit och så vidare.  Genom att mäta andelen som finns kvar, kan tidpunkten när livsformen dog dateras.  Fast det har visat sej att mängden, av kol-14 som bildas, varierat genom tiderna.  Det beror på hur mycket kosmisk stålning, som träffar Jordens atmosfär.  Metoden har därför kalibrerats, med hjälp av dendrokronologi.  Avlagringar med årlig variation, kan också användas för syftet.  Den resulterande kalibreringskurvan, har gjort dateringen mera precis.  Personerna som gör mätningarna, anger storleken på felmarginalen.  Generellt är felmarginalerna större, ju äldre det testade provet är.  Den bestäms av mätinstrumentens känslighet, för det allt mindre del som finns kvar.

Större variationer än tidigare, har uppträtt efter 1945.  Dels har kärnvapenprov i atmosfären, bildat stora mängder kol-14.  Dels har utsläppen från fossila bränslen, ökat enormt sedan dess.  Dom innehåller nästan inget kol-14.  Det lilla dom innehåller, är på grund av radioaktivt sönderfall, i omgivande bergarter.  När dom förbränns blandas koldioxiden, med den som bildas av levande varelser.  Resultatet är en onaturligt låg halt, av kol-14 i atmosfären.  Forskarna är medvetna om dom här, och har utnyttjat det i vissa fall.  Inte för att lura andra, utan för att ta reda på saker.  Kol-14 från kärnvapenprov, har använts till att datera kroppens celler.  Då går det att ta reda på, hur ofta dom byts ut.

Andra former av radiometrisk datering, har inte problemen med kol-14.  Dom processer som bildar ämnena, varierar inte över tid.  I stället uppträder vissa ämnen, i bestämda proportioner, när vissa bergarter bildas.  Ämnena faller sönder till andra, med en viss hastighet.  Den hastigheten kan användas, för att datera berglagret.  Om jag förstått det rätt, fungerar det bara på vulkanisk sten.  Prover borras ut ur berglager, för att undvika effekten av vittring.  Sedan mäts proportionerna, mellan olika ämnen i provet.  Resultatet är en ålder, som också har viss felmarginal.  Jag tror att metoden fungerar, i 97% av fallen.  I dom fall den inte fungerar, finns nu förklaringar till det.

Det finns bra anledningar att tro, att sönderfallshastigheten är konstant.  Hastigheten har uppmätts direkt, i över hundra år nu.  Dom förändringar som uppmätts, är alla inom felmarginalen.  Dessutom bestäms hastigheten, av fundamentala naturkrafter.  Dom naturkrafternas styrka, måste vara åtminstone någorlunda konstant.  Om dom varierat stort över tid, skulle det också ha andra effekter.  Dom effekterna skulle i sin tur, göra livet på Jorden omöjligt.

 

Uppladdad den 5:e april 2024.