En hel del personer tycks tro, att deras minne är perfekt.  Problemet är att det mänskliga minnet, är en del av människans natur.  Processer som pågår naturligt, kan inte skapa något perfekt.  Det mänskliga minnet utvecklades, för att spara användbara kunskaper, inte exakt återge det förflutna.  I en värld som ständigt förändras, har vi ingen nytta av det senare.

Något som är viktigt att veta i sammanhanget, är begreppet perception.  Den utgörs av en sållningsmekanism, som förhindrar att vi ständigt översköljs med information.  Olika personer har lite olika perception.  Det går också att träna sej till, att uppfatta mer eller mindre av något, i vissa situationer.  Däremot finns det inga personer, som uppfattar allt i sin omgivning.  Dom som tror det om sej själva, är nog tvärt om ganska omedvetna.  Dom vet inte att det finns saker, i omgivningen som dom inte märker.  Allt som skulle kunna intressera andra, tror dom sej alltid lägga märke till.  Eftersom folk har olika intressen, behöver det inte alls vara så.

Det är överraskande lite information, som våra sinnen förmedlar.  Vårt minne pusslar ihop det, till ett helhetsintryck av något.  Har vi för lite att jämföra med, kommer vi att göra missbedömningar.  Dessutom kan vi bara minnas saker, som vi lagt märke till vid tidpunkten.  Vi minns då bara vissa detaljer, och fyller i resten med saker, som vi förväntar oss att finna där.  Om förväntningarna är felaktiga, kommer vi att minnas fel.  I värsta fall broderas det omedvetet ut, till något som inte kan ha inträffat.  Terapeuter som fastnat i förhastade slutsatser, tenderar att orsaka det problemet.

Tron att minnet lagrar alla sinnesintryck, kan rentav skada den mentala hälsan.  Saker tros bokstavligen inte ha existerat, innan man själv blev medveten om dom.  Vilket i sin tur kan skrämma upp folk, utan att det finns något verkligt hot.  Jag blev först medveten om problemet, i samband med 2012-skräcken.  Ett fåtal tycks faktiskt ha trott, världen skulle gå under, på decembersolståndet 2012.  Dom såg saker i naturen, som dom inte känt till tidigare.  Då fick dom panik och trodde, att dom indikerade världens undergång.  Vissa av dom var en fråga, om förändrade vädermönster.  Dom var anledningar till oro, även om panik är kontraproduktivt.  Annars var problemet att massor av andra, redan var medvetna om dom.  Ofta inkluderade det även mej.  Dom hade funnits där hela tiden, utan att dom lagt märke till det.

Minnen av saker som förmedlats av andra, är inte heller enkla inspelningar.  Enstaka utstickande detaljer, kan naturligtvis fastna i minnet.  Fast annars måste vi anstränga oss, för att förvärva kunskaper.  Ofta krävs det olika tankeknep, för att koppla samman uppgifter.  Om vi inte gör det medvetet, kan kopplingarna mycket väl blir fel.  En uppgift som saknas kan bytas ut, mot det områdets mest kända.  Min mamma trodde det var Vancouver, som drabbats av en storbrand för ett par år sedan.  Egentligen var det byn Lytton, som delvis brann ner 2021.  Jag kände igen platsens namn, när den var med i ett teveprogram, som spelades in innan dess.  Det finns flera platser med det namnet, men bara en i British Colombia.

Enskilda delar av våra livs historier, måste också korreleras med varandra.  Annars riskerar vi att blanda ihop händelser, som inträffade olika år.  Eller tro att något inträffade, vid en annan ålder en det gjorde.  Ett exempel är vilken födelsedag, som jag firade i en viss röd stuga.  (Det är den till vänster, på det här fotot.)  Alla tjejerna i klassen var inbjudna, så det var efter att jag bytt skola.  Fast det var innan vi flyttade, till en annan bostadsrättsförening.  Alltså måste det ha varit, när jag fyllde 11.  Utan ett sådant sammanhang, går det inte att minnas när det var.

Lustigt nog minns vi färger, som klarare än vad dom var.  Det kallas för Kodachromeeffekten, efter en färgmättande fotofilm.  Jag är därför inte säker på, om solnedgångar verkligen var färggrannare, när jag var liten.  Om det var så var det en kortlivad effekt, av Pinatubos utbrott 1991.  Jag minns ingen nyhetsrapportering, om det vulkanutbrottet.  Men jag minns att en vuxen nämnde det.

All det här innebär inte, att människans minne är dåligt.  Det är det jämfört med vissa djur, som gömmer sina matförråd, på en massa olika ställen.  Å andra sidan är vi bättre, på att minnas vad som just har hänt.  Vi är också väldigt bra på att minnas, var man hittar en viss typ av föremål.  Jag tror det var en livsnödvändig färdighet, i det ursprungliga mänskliga samhället.  Olika ätliga livsformer, går att hitta på olika ställen.  Samma sak gäller material, som kan användas till att tillverka föremål.

Medvetenheten om egen felbarhet, är en fördel i sammanhanget.  Jag använder saker jag har tillgång till, för att korrigera felaktiga detaljer.  Det gör mej också medveten om, att det finns detaljer jag inte minns.  Som den gången jag såg något på himlen, som jag inte vet vad det var.  På grund av tvångshandlingar jag hade då, såg jag något som rörde sej ojämnt, över himlen en mörk kväll.  Föremålet var bara en ljusfläck, utan några detaljer.  Ett tag efteråt trodde jag, att det skulle kunnat varit en helikopter.  Långt senare lärde jag mej, att dom rör sej jämnare än den.  Kanske minns jag föremålet rörelser, som snabbare än dom var?  I så fall var det troligen en svävande lyckta.  Ett tag kallades dom ”ufoballonger”, eftersom dom genererade uforapporter.  Det senare har jag inte heller, så mycket förtroende för.

Uppladdad den 1:a mars 2024.