När ens egna personlig mentala egenskaper, behandlas som universella.  Alla kan göra det felet ibland.  När jag en gång gjorde det felet, och fick det påpekat för mej, accepterade jag felet det direkt.  Men om man gör det vanemässigt, måste det vara något fel på en.  Åtminstone om man har haft all chans i världen, att lära känna sina medmänniskor.

Att undvika det här tankefelet, är väsentligt för att övertyga andra.  Det gäller särskilt ens meningsmotståndare.  Om dom vore så lika som förutsatt, skulle dom inte vara motståndare.  Så hur förklarar man då, att dom uttrycker en annan uppfattning?  Genom att anta att dom är onda?  Den ”förklaringen” kommer från någon, som aldrig har fått chansen, att lära känna sina medmänniskor.

Så varför anta att alla andra:

1. Har samma fientliga attityd, till vissa grupper i samhället?

2. Delar in saker i den fysiska verkligheten, på exakt samma sätt som man själv?

3. Gör samma spontana kopplingar, mellan olika begrepp?

4. Reagerar känslomässigt på samma sätt, när dom ställs inför samma idéer?

5. Blir omedelbart övertygade, av att någon framför ens egna idéer?

Jag säger inte att någon ljuger.  I stället undrar jag verkligen, varför vissa argumenterar, som om dom kunde förutsätta sådant här.  Det kan finnas individuella svar, varav några är vanligare än andra.  Eller också kan jag ha missuppfattat personen.  Jag har en tendens att missbedöma, vad som inte sägs rakt ut.  Det gör att jag kan missuppfatta ståndpunkter, som inte är så vanliga som vissa tycks tro.

Uppladdad den 14:e september 2023.