Många föreställer sej ”grottmänniskor”, som om dom huvudsakligen levde av kött.  Samtidigt antas dom ha levt, under ständigt hot från rovdjur.  Kombinationen av dom förhållandena, är faktiskt anakronistisk.  Den verkar vara baserad på missförstånd, kring rovdjurs normala beteende.  Man har modellerat deras beteende, på det som djuren uppvisat, i civilisationens närhet.  I verkligheten ledde den onaturliga miljön, till ett ofta abnormt beteende.  Rovdjur som lever i verklig vildmark, beter sej i regel annorlunda.

En gång i tiden fanns det djurarter, som gillade att äta förmänniskor.  Men när förmänniskorna började äta mer kött, förändrades livet för stora rovdjur.  Först stal förmänniskorna deras mat.  Sedan började dom jaga samma byten, som rovdjuren var beroende av.  Ju bättre folk blev på att jaga, desto bättre blev dom också, på att försvara sej mot rovdjur.  (Jo, jag betraktar Homo erectus som folk.)  Till slut dog dom arter ut, som regelmässigt jagade förmänniskor.  Dom stora landrovdjur som överlevde, kan mycket väl döda människor.  Dom ser bara ingen anledning till det, annat i självförsvar.

I vildmarken finns det bara en anledning, för rovdjur att söka upp människor.  Det är om dom tror, att vi kan leda dom till ”gratis mat” (sopor och/eller obevakade matvaror).  Om dom då blir upptäckta, beter dom sej närmast som inbrottstjuvar, som tas på bar gärning.  Det till skillnad från dom galna massmördare, som dom har utmålats som.

Uppladdad den 7:e februari 2023.