En hel del folk verkar tro, att Månen bara är uppe på natten.  Jag tror att det är för att månskäran, används som symbol för nattetid.  Inte heller ägnar dom mycket uppmärksamhet, åt vad man kan se på himlen.  Det kan få dom att undra, hur det överhuvudtaget är möjligt, när dom råkar se Månen i dagsljus.  Vilket man kan göra regelbundet, om man har tur med vädret.

I verkligheten kretsar Månen kring Jorden, med en omloppstid på 29½ dygn.  Det gäller i förhållande till Solen, inte i förhållande till stjärnorna.  Fast det är förhållandet till Solen, som spelar roll för faserna.  Olika delar av Månen, där det för tillfället är dag, är riktade mot Jorden.  Då kan folk se olika faser, på dom platser Månen är synlig.

När Månen går upp och går ner, varierar mellan faserna.  Det finns en punkt i omloppsbanan, när bara nattsidan vetter mot Jorden.  Då går den både upp och ner, samtidigt som Solen gör det.  Men vi kan inte se den, om den inte råkar passera, mer eller mindre framför Solen.  Nästa dag har tiderna förskjutits, och en tunn månskära syns i skymningen.  För varje natt växer sedan månskäran, och går ner allt senare.  Halvmånen går upp samtidigt, som Solen står som högst.  Vid motsatt tid på dygnet går den ner.  Den lyser tillräckligt starkt, för att synas även i dagsljus.

Under dom följande dygnen, blir det man ser av Månen allt större.  Tiderna när den går upp och ner, blir också senare och senare.  Till slut kommer en dag med fullmåne, när delen av Månen vi kan se är maximal.  Den går upp när Solen går ner, och ner när Solen går upp.  Därefter minskar gradvis den del, av Månen man kan se.  Fast tiderna för Månens upp- och nergång, fortsätter att förskjutas framåt.  När mindre än halva dagsidan, är riktad mot Jorden, syns den inte längre i dagsljus.  Efter 29 – 30 dagar, är månskäran inte längre synlig.  Då börjar cykeln om på nytt.

Scheman som visar Månens faser, visar inte hur Månen lutar.  Den lutar mer och mer, ju närmare ekvatorn man kommer.  Vid ekvatorn är gränsen, mallen dag- och nattsida liggande.  På södra halvklotet, ändras månfaserna åt motsatt håll, mot norra halvklotet.  Det är för att folk på olika halvklot, ser Månen från olika vinklar.  Däremot visar Månen alltid, ungefär samma sida mot Jorden.  Det kallas för bunden rotation.  Omlopps- och rotationsperioden, är detsamma för Månen.

Alla tider för Månens upp- och nergång, är bara ungefärliga.  Månens omloppsbana är lite avlång.  Dessutom lutar den 6 2/3 grader, mot Jordens omloppsbana kring Solen.  Vanligen passerar Månen, lite för långt norr- eller söderut, för sol- eller månförmörkelse.  Som resultat kan dom bara äga rum, under två korta tider på året.  Till det kommer att Jordens omloppstid, inte är ett jämnt antal av Månens.  Det gör att dom tidsperioderna, händer lite tidigare varje år.  Månförmörkelser är synliga, överallt där Månen är uppe.  Solförmörkelser syns bara, just där Månens skugga träffar Jorden.  Månen kan bara skymma Solen helt, för högst några minuter.

Slutligen är det ett sammanträffande, att Solen och Månen ser lika stora ut.  Eftersom Månens bana är lite avlång, är likheten heller inte exakt.  Hur stor Månen ser ut varierar, med så mycket som 12%.  (Det ska inte förväxlas med månillusionen, som beror på felaktig förväntning.)  För Solen varierar det också, men bara med 3,5%.  Konsekvensen av variationerna, är att ringformade solförmörkelser förekommer.  När Månen passerar precis framför Solen, kan den inte skymma den helt, eftersom den är för långt bort.  Solen ser då ut, som en lysande ring vid maximum.  Jag tror det är mindre vanligt, än att Månen skymmer Solen helt.

Uppladdad den 26:e april 2024.