Världen såg lite annorlunda ut, för 66 miljoner år sedan. Pangea hade splittrats i Afrika, Antarktis, Australien, Eurasien, Nordamerika och Sydamerika. Antarktis satt ihop med Australien, och Eurasien med Nordamerika. Dessutom bildade Sydasien en ö, mellan Afrika och Eurasien. Det var även en varm värld, utan några istäcken. Öknarna verkar också ha varit mindre. Sammanlagt innebar det här, att det fanns proportionellt mer vegetation. Syrehalten i luften, var nästan en och en halv gång så hög, som den är idag. Jätteinsekter var ändå omöjliga, av rent ekologiska skäl. Pterosaurier och fåglar, hade tagit över deras nisch.
Precis i slutet av krita, ökade vulkanismen kraftigt. Även om biologisk mångfald var på nergång, hade följderna inte varit så stora, utan en ytterligare katastrof. En asteroid på 10 kilometer, slog ner i Mexikanska golfen. Värmen från nedslaget smälte berg, och fick havet runt att ånga bort. I en bred zon runt det, dog nästan allt av hettan. Smällt sten regnade ner, över delar av Nord- och Sydamerika. Tsunamin från explosionen, dränkte öar upp till Madagaskars storlek. Alla det här utgjorde bara, dom omedelbara konsekvenserna. Dom var över på några dagar.
Dom mer långsiktiga konsekvenserna, var ännu mer förödande globalt. Nedslaget förbrände omedelbart olja, som fanns i berggrunden där. Den skapade även en värmevåg, som sedan tände eld, på växter över hela världen. Det mesta a världens vegetation, brann upp i resulterande bränder. Mikroskopiska bitar smält sten, stelnade till stoft i luften. Till det kom pulveriserat berg, som kastats upp men inte smällt. All den här röken och stoftet, blockerade en hel del solljus. På några månader, sjönk temperaturen med 10°C. Framför allt var det mörkret och kylan, som ledde till att arter dog ut.
Det tog flera år för atmosfären, att återhämta sej från nedslaget. Innan dess kunde för lite växa, för att försörja en livsduglig population, av några som helst stora djur. Samma gällde växtplankton, och alger i haven. Stora djur som inte dött i början, svalt eller frös ihjäl. Där temperaturen var över fryspunkten, tog svampar tillfälligt över. Ruttnande växtmaterial och svampar, blev mat åt vissa små djur. Då menar jag ringmaskar, leddjur och små blötdjur. Dom blev i sin tur mat, åt en del mindre djur.
En del växter överlevde, i form av frön eller sporer. Sötvattensmiljöer drabbades inte så hårt, eftersom dom oftast inte frös. Där överlevde många groddjur, små krokodildjur och sköldpaddor. Inget varmblodigt över 10 kilo överlevde. Fåglar som klarade sej, antingen liknade sjöfåglar, eller levde i huvudsak på marken. Dom senare kunde äta frön, insekter, maskar och snäckor. Samma sak med dom däggdjur, som överlevde massutdöendet. Dom flesta var dessutom kapabla, att gräva hålor i jorden. Liksom våtmarker och vattendrag, skyddade dom mot värmevåg och brand.
Kanske intressantast är, hur mänsklighetens förfäder överlevt. Den bästa kandidaten jag känner till, var den nordamerikanska Purgatorius. Som trädlevande frö- och insektsätare, liknade den närmast en spetsekorre. Den var inte en grävare, men kunde använda större djurs hålor. Från den eller något jämförbart, utvecklades senare aporna, och i förlängningen vi.
Uppladdad den 2:a september 2024.