Om varierande moln
Moln kan se ganska olika ut, vilket för många växer upp, utan någon medvetenhet om. Jag har läst om folk som plötsligt upptäckt, att det finns mer än ett slags moln. Innan dess trodde dom felaktigt, att alla moln såg likadana ut. Min upplevelse är inte alls sådan. Tvärt om har jag sett varierande moln, så länge jag kan minnas. Vilket är ända tillbaka, till slutet av 80-talet. För mej framstår det som rimligt, att dom flesta av dom är naturliga.
Så länge det funnit tillräckligt bra kameror, har varierande moln fotograferats. Det finns konstnärliga avbildningar, av moln som ser olika ut, sedan åtminstone början av 1800-talet. Nuvarande klassificering av moln, har utvecklats ur Luke Howards. Han publicerade en bok i ämnet 1803. I den gav han latinska namn, åt sju olika sorters moln. Numera klassificeras moln, i 20 olika typer. En av dom är dimma, som är moln på marken.
Förutom dimma delas moln upp, i sju olika nivåer:
• Nattlysande moln finns 76 – 84 kilometer upp. Närmast liknar dom ansamlingar av trådar, som lyser mot den mörka himlen. Dom delas in i tre olika typer, beroende på den mer exakta formen.
• Stratosfärmoln finns på 15 – 25 kilometers höjd. Dom kan vara pärlemormoln, lins- eller fjäderformade. Pärlemormoln ser ut som sjok, som skimrar i olika färger. Linsformade är mer eller mindre runda, och fjädermoln mer trådiga.
• Höghöjdsmoln finns på 5 – 15 kilometers höjd. En typ är slöjmoln, som är tunna utan tydlig struktur. Andra är trådiga fjädermoln, och utspridda makrillmoln. Dom senare ser ut som tussar, som är utspridda över himlen.
• Mellanhöjdsmoln finns på 2 – 7 kilometers höjd. Dom utgörs av skiktmoln och böljemoln. Skiktmoln täcker stora områden, och har en synlig struktur av vågor. Böljemoln är en lägre version, av dom ovan nämnda makrillmolnen.
• Vertikala moln finns på 0,5 – 16 kilometers höjd. Dom kan vara upptornade moln eller åskmoln. Upptornade moln ser ut, som oregelbundna klumpar. Åskmoln har en karaktäristisk form, genom att dom är plattare upptill.
• Flernivåmoln finns på 0,5 – 5,5 kilometers höjd. Dom kallas även regnmoln, och delas upp två typer, beroende på utbredningen i höjd.
• Långnivåmoln finns på upp till 2 kilometers höjd. Dom delas in i dimmoln, valkmoln, vackert-vädermoln och molntrasor. Dimmoln saknar synlig struktur, medan valkmoln är mer oregelbundna. Vackert-vädermoln är platta klumpar, medan molntrasor är trådiga som sockervadd.
Poängen är att alla dessa molntyper, kan uppstå helt naturligt. Dom har funnits där hela tiden, utan att vissa lagt märke till det.
Utöver det kan flygfarkoster, också påverka molnens utseende. Flygplan som går genom ett molntäcke, kan bilda rund eller ovala hål. Dom kallas för fallstrimmehål, på grund av molntrasorna nedanför. Under vissa väderförhållanden, kan det bildas ett streck av iskristaller, efter flygplan på hög höjd. Det kallas kondensationstrimmor, och kan vara olika långlivade. Folk som inte är bekanta med dom, har missuppfattat sådana som ”kemstrimmor”. Problemet är att det inte är möjligt, att sprida något synligt så långt. 2 – 30 mil (20 – 300 kilometer) med strimmor, skulle kräva på tok för mycket substans. Det finns ingen chans i världen, att få in det i ett flygplan.
Slutligen vill jag påpeka, att det är skillnad på orkaner och tromber. Orkaner är stora vädersystem, som rör sej tiotals mil (hundratals kilometer). Dom som bilas i tropikerna, kan röra sej hundratals mil (tusentals kilometer). Skada orsakar dom både med vind, och nederbörden dom för med sej. Tromber är lokala fenomen, som inte är större, än att man ser hela från marken. En sådan ställer till med skada, enbart genom sin exceptionella vind.
Uppladdad den 28:e maj 2024.