Jag vill bara klargöra, vad som menas med språks storlek:

Stora språk har över 100.000 modersmålstalare.  En del kan ha miljoner, och vissa hundratals miljoner.

Mindre språk har mellan 10.000, och 100.000 modersmålstalare.  Sådana riskerar inte att dö ut, om inte antalet minskar snabbt.

Små språk har under 10.000, och kan ha bara några hundra talare.  Ofta riskerar dom att dö ut.

Notera att det i världen, finns flera tusen språk.  Dom flesta stora språk, har en etablerad ortografi.  Undantagen är oftast minoritetsspråk, med låg social status.

Okunskap om geografi kan göra, att folk underskattar antalet språk.  Genomsnittsamerikanen tror förmodligen, att Europa bara har 6 – 8 stora språk.  Det skulle då vara engelska, franska, grekiska, italienska, ryska, tyska och möjligen holländska (om dom känner till det).  Spanska vet dom kanske inte om, att det uppstått i Europa.  Har dom hört talas om fler, antas dom alla vara små.  I verkligheten är Europa, uppdelat i 44 länder.  48 om man räknar dom, som delvis ligger i Europa, men inte har sin huvudstad där.  Dom flesta av länderna, har sitt eget majoritetsspråk.  Annars delar dom majoritetsspråk, med minst ett grannland.  Alla dom här språken, har över 100.000 talare.  Till det kommer minoritetsspråk, som ibland kan vara stora.  Jag tror det största är katalanska, som har miljoner modersmålstalare.

Nästan hela Afrika, dabbades av kolonialism, under årtiondena kring 1900.  Kolonialmakterna drog upp gränser, utan hänsyn till existerande befolkning.  Folkomflyttningar har inte varit så stora, som man skulle kunna tro.  I Sydafrika utgör främmande folk, mindre än 20% av befolkningen.  I Angola och Namibia, är det mindre än 10%.  Resten av Afrika bebos nästan helt, av en förkolonial befolkning.  I Nordafrika dominerar araberna, även om berberna finns kvar.  Annars är det få länder, som ens har ett majoritetsspråk.  Alltså ett som talas som modersmål, av mer än halva befolkningen.  I stället är många en mosaik, av mängder av olika språk.  Ofta används kolonialmaktens språk, för att prata med andra folk.  Fast det kan också vara inhemska språk, som var utbredda redan innan.  I båda fallen kan det misstas, för landets enda språk.

I Asien är det arabiska språket, inte så utbrett som folk tror.  Det dominerar bara Arabiska halvön, och den tidigare Bördiga Halvmånen.  I det senare området, finns ättlingar till babylonierna kvar.  Numera kallas dom syrianer, och är huvudsakligen kristna.  Dom talar flera olika språk, vars storlek jag är osäker på.  Israel har förstås sitt eget majoritetsspråk.  Det har också alla länder, längre norrut i Västasien.  Dessutom är dom språken, inte släkt med arabiska.  Två av dom här länderna, Iran och Turkiet, har arabiskspråkiga minoriteter.  Inga andra minoritetsspråk i området, är släkt med arabiska heller.

I Centralasien finns fem länder, som tidigare tillhört Sovjetunionen.  Vart och ett av dom länderna, har sina egna majoritetsspråk.  Även dom har minoritetsspråk, på samma sätt som Europa.  Afghanistan har inget majoritetsspråk.  I stället är det flera språk, som är i regional majoritet, i olika delar av landet.  Jag räknar landet till Centralasien, även om det kan diskuteras.

Det jag betraktar som Sydasien, har drabbats av kolonialism.  Storbritannien erövrade områden, eller tvingade regionala monarker, att underkasta sej landet.  När länderna blev självständiga, var det oftast med andra gränser.  Fyra av dom sju länderna, har inget majoritetsspråk.  I stället är dom lapptäcken, av stora regionala språk.  Dom som har majoritetsspråk, är Bangladesh, Maldiverna och och Sri Lanka.  Det sista har en betydande minoritet, som talar ett helt annat språk.  Över hela Sydasien, finns spridda minoritetsspråk.  Dom är antingen små, eller inte i majoritet någonstans.

Även i Sydostasien är situationen blandad.  Dom sex länderna på fastlandet, har varsitt majoritetsspråk.  Till det kommer många minoritetsspråk, av varierande storlek.  Malaysia omfattar också en del, av den stora ön Borneo.  Inbäddat i den är Brunei, som bara har ett inhemskt språk.  Filippinerna och Indonesien, har många regionala majoritetsspråk.  För att talarna av olika språk, ska kunna förstå varandra, använder båda ett inhemskt språk.  Det gör också Östtimor, som saknar majoritetsspråk.  Vad som kulturellt sticker ut, är stadsstaten Singapore.  Befolkningen härstammar mest, från sentida invandrare.  Följaktligen är den mycket blandad, utan något majoritetsspråk.

Vad folk kallar för ”kinesiska”, är egentligen 8 9 språk.  Då definierar jag språk, som en grupp ömsesidigt begripliga dialekter.  Jag föredrar därför att tala, om gruppen kinesiska språk.  Dom talas av över 90%, av Kinas befolkning.  Det hindrar inte att det finns mängder, av minoritetsspråk i landet.  Dom varierar i storlek, från miljoner till några tusen.  I vissa delar av landet, är dom största i majoritet.  Å andra sidan har kinesiska språk, tagit över på Taiwan.  Språken som talas av urbefolkningen, verkar alla vara små.

Japan, Syd- och Nordkorea, domineras helt av majoritetsspråk.  Mongoliet har ett majoritetsspråk, och flera betydande minoritetsspråk.  Sibirien är en del av Ryssland, och domineras av ryska.  Vilket inte heller hindrar, att urbefolkningens språk finns kvar.  Urbefolkningen har historiskt utsatts för något, jämförbart med kolonialism.  Förutom vissa områden i söder, etablerade Ryssland en statsmakt först.  Lägg till otillräckligt ansvarsutkrävande, och en redan existerande befolkning, blev kraftigt exploaterad.

Nordamerika domineras av tre språk: engelska, spanska och franska.  Bara vissa områden i norr, har majoritet av eskimåspråk.  Annars finns urbefolknings språk, som spridda minoriteter.  I USA och Kanada, är dom mindre och små språk.  Kanada har en franskspråkig minoritet, och USA en spanskspråkig.  I Mexiko är spanska majoritetsspråk, även om många av urbefolkningens, fortfarande lever kvar.  Aztekiska talas fortfarande, av mer än en miljon människor.  Åtminstone tio språk till, har över 100.000 talare.  Till det kommer dussintals språk, som är mindre eller små.

Att urbefolkningens språk är i minoritet, gäller också Centralamerika.  Nästan alla länder där, har spanska som majoritetsspråk.  Enda undantaget är Belize, där engelska är i majoritet.  Det är bara i Karibien, som urbefolkningens språk försvunnit.  Majoritetsspråken på öarna, har uppstått i Europa, eller som kreolspråk.  Det finns en rörelse bort från dom senare.

Sydamerika har större variation, på vilket språk som talas.  Det största landet är Brasilien, vars största språk är portugisiska.  Nästan alla andra språk i landet, är mindre eller små.  Paraguay är i stort sett tvåspråkigt, med guarani och spanska.  Både Bolivia och Peru, har betydande minoriteter, som talar urbefolkningens språk.  Annars återkommer mönstret, med urbefolkningens minoritetsspråk.  I dom flesta övriga länder, är spanska majoritetsspråk.  Undantagen är Guyana och Surinam, där dom flesta talar kreolspråk.

Den största koncentrationen av språk, finns på Nya Guinea.  Där gör den besvärliga terrängen, att det är svårt att ta sej fram.  Som resultat har upp till tusen språk, uppstått på Nya Guinea.  Dom flesta är små språk, eller utgörs av kreolspråk.  Största undantaget är enga, som talas i östra delen, av öns centrala högland.  Det har ett par hundratusen talare.

Både Australien och Nya Zeeland, har nu engelsktalande majoritet.  Däremot är situationen olika, för deras förkoloniala språk.  Australien har varit befolkat, i minst 50.000 år.  Fast befolkningen var mycket gles, och utvecklade aldrig riktigt jordbruk.  Dom flesta dog på några årtionden, av svält och smittsamma sjukdomar.  Några dussin språk har finns kvar, men alla av dom är små.  Nya Zeeland befolkades inte, förrän på 1200-talet, av maoriernas förfäder.  Tiden sedan dess är för kort, för språk att delas i flera.  Följaktligen är bara ett minoritetsspråk, inhemskt i det landet.  Det är ett mindre språk, och inte bara ett litet.

 

Uppladdad den 24:e oktober 2024.