Allt kan inte växa överallt

Mina paleokartor har en teckenförklaring, som länkar till olika bilder.  Jag ville göra det tydligt, vilken vegetation dom syftar på.  Skillnaden mellan olika skogar, tror jag är tydligast.  Det är inte lika tydligt, när det gäller grässtäpp, eller olika buskvegetation.  Fast växterna är anpassade, för olika temperaturintervall.  Det jag kallat tempererad buskvegetation, har kallare vintrar än varm.  Den senare kan helt sakna vinter, om den är nära ekvatorn.  Samma sak gäller grässtäpper.  Till det kommer tundrastäppen, som har ännu kallare vintrar.  Väldigt lite av det, finns kvar än idag.  Fotot som används som illustration, är taget på Ukokplatån.

På subtropiska breddgrader (cirka 23 – 40 grader nord och syd), spelar regnets fördelning över året roll.  Generellt får kontinenternas västsidor, mest regn på vintern.  Östsidorna har i stället regntid, samtidigt som dom har sommar.  Notera att sommar och vinter, handlar om vilken tid på året, som det är varmast eller kallast.  Det blir sällan så kallt där, att det till exempel faller snö.  Åtminstone inte på låg höjd.

Växter är alltså mer eller mindre, anpassade för klimatet.  Det gäller även odlade växter.  Dom klarar bara ett visst intervall, av temperatur och fuktighet.  Utanför det intervallet, växer dom dåligt eller inte alls.  Är tiden med rätt förhållanden för kort, dör växten innan den producerat, vad det är den odlas för.  Sådant sätter gränser för, i vilka klimat dom kan odlas.  Även om växten överlever, kan den producera för lite.  Då lönar det sej ändå inte.

Dessutom finns skillnader, i jordens egenskaper.  Den kan innehålla för lite näring, för att jordbruk ska löna sej.  I vissa områden finns näringen, samlad i den lokala vegetationen.  Så snart den hamnar i marken, suger växterna upp den.  Så är det i det mesta, av väldens tropiska regnskog.  Undantag är vid slamförande floder, vars vattennivå varierar, mellan olika tider på året.  Alternativt måste området, vara kraftigt vulkaniskt aktivt.  Regelbundna vulkanutbrott gör då, att mer växtnäring bildas.

Nästan all odlingsbar jord, har bildats på naturlig väg.  Döda växter ha brutits ner, och blandats med nedbruten sten.  Damm kan också transporteras med vind, från områden med gles vegetation.  Slam kan transporteras av vatten, och lagras på flodslätter och deltan.  Oavsett vilket ursprung det har, måste odlingsbar jord underhållas.  Om inte floder svämmar över varje år, måste folk göra det själva.  Metoder för det är växelbruk, samplantering och gödning.  Att enbart använda gödning, kräver väldigt stora mängder.  Odling av samma monokultur, år efter år på samma fält, framstår därför som vansinne för mej.

Uppladdad den 26:e februari 2025.