Bara vissa djur passar att domesticera

Det finns dussintals stora däggdjur, som är växt- eller allätare.  Fast det är bara 15, som passar att domesticera.  En del är för petiga i maten.  Andra växer för långsamt, är för aggressiva, eller för lättskrämda.  Dom kan också ha svårt, att föröka sej i fångenskap.  Dessutom måste dom vara flockdjur, med en tydlig hierarki.  Då kan dom acceptera människan, som flocken otvetydiga ledare.

Om en art passar att domesticera, har folk även gjort det, för tusentals år sedan.  Dom arter som domesticerats är:

• Banteng (Bos javanicus) har domesticerats till balioxe.

• Dromedar (Camelus dromedarius) har domesticerats till tam dromedar.

• Gaur (Bos gaurus) har domesticerats till gayal.

• Get (Capra aegagrus) har domesticerats till tamget.

• Guanaco (Lama guanicoe) har domesticerats till lama.

• Häst (Equus ferus) har domesticerats till tamhäst.

• Jak (Bos mutus) har domesticerats till tamjak.

• Mufflon (Ovis gmelini) har domesticerats till får.

• Ren (Rangifer tarandus) har domesticerats till tamren.

• Tvåpucklig kamel (Camelus bactrianus) har domesticerats till tam kamel.

• Uroxe (Bos primigenius) har domesticerats till nötboskap.

• Vattenbuffel (Bubalus arnee) har domesticerats till tam vattenbuffel.

• Vikunja (Lama vicugna) har domesticerats till alpacka.

• Vildsvin (Sus scrofa) har domesticerats till gris.

• Åsna (Equus africanus) har domesticerats till tamåsna.

Dromedar, kamel och uroxe, är utdöda i vilt tillstånd.  Det finns vilda kameler, som har två pucklar.  Men dom är för genetiskt olika tama, för att ha gett upphov till dom.

Tamdjur är inte så människovänliga, som man skulle kunna tro.  Honorna ger bara mjölk, en viss tid efter att dom fött.  För kor är det lite mindre, än ett helt år.  Det förutsätter dessutom, att dom får tillräckligt med mat.  Med avel kan vi få kor, att ge mer mjölk per dag.  Fast vi kan inte avla dom, att ge mjölk konstant, från att ha blivit vuxna.  Samma sak gäller dromedarer, får, getter, jakar, kameler och vattenbufflar.  Häst- och renmjölk förekommer också.

På samma sätt är djurs beteende, inte så människocentrerat.  Fullt domesticerade djur ser människor, som har hand om dom som ledare.  Dom är naiva och lugna, jämfört med viltformen.  Men det innebär inte, att dom ställer upp på vad som helst.  Tamdjur som är tänkta som riddjur, måste lära sej att bli ridna.  Annars skulle dom aldrig acceptera det.  Samma sak gäller dragdjur, som måste tränas till dragare.  I båda fallen måste man lära dom, vad dom olika signalerna, som människor ger betyder.  Vilka signaler som används, bestäms av lokal tradition.

Vilka djur folk äter, är också kulturellt bestämt.  Alla däggdjur går att äta, utom levern från stora rovdjur.  Levern från sådana är giftig.  Annars är det bara en fråga, om att kunna slakta hygieniskt.  I vissa klimat går det inte, för vissa arter utan kylning.  Följaktligen är det tabu, att äta dom arterna där.  Djur kan också vara värdefullare, som arbetsdjur än för slakt.  Då uppstår även tabun, av den anledningen.  I modern tid tror jag inte, att folk vill äta arter, som dom ser som sällskapsdjur.  Jag uppfattar den attityden, som ett känslomässigt skäl.

Bergsmarsvin (Cavia tschudii) och europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus), har domesticerats för att ätas.  Tama marsvin väger i genomsnitt, lite mindre än ett kilo.  Alla kaninraser utom den största, väger under sex kilo.  Den största väger i genomsnitt, ändå under 9 kilo.  Att båda arterna domesticerats, är för att dom växer snabbt, och förökar sej snabbt.  Det väger i viss mån upp, att dom inte är så stora.

Även olika fåglar, har domesticerats för att ätas.  Dom inkluderar:

• Grågås (Anser anser) har domesticerats till tamgås.

• Gräsand (Anas platyrhynchos) har domesticerats till anka.

• Hjälmpärlhöna (Numida meleagris) har domesticerats till tam pärlhöna.

• Kalkon (Meleagris gallopavo) har domesticerats till tamkalkon.

• Klippduva (Columba livia) har domesticerats till tamduva.

• Myskand (Cairina moschata) har domesticerats till tam myskand.

• Röd djungelhöna (Gallus gallus) har domesticerats till tamhöna.

• Skrattduva (Streptopelia roseogrisea) har domesticerats till berberduva.

• Svangås (Anser cygnoides) har domesticerats till tam svangås.

Jag tror det är för att dom växer snabbt, och förökar sej snabbt.  Annars gäller samma begränsningar, som listas för däggdjur ovan.  Alla arter utom duvorna, har också fötts upp för sina ägg.  Idag är duvor nog främst kända, för sin förmåga att hitta hem.  Om folk inte mest tänker på dom, som förvildade skadedjur.

Djur som lever i vatten, har länge fötts upp.  Sötvattensdjur kan födas upp i dammar, eller på ris- och tarofält.  I havet tror jag musslor, är det som har fötts upp längst.  Inga vattendjur som fötts upp, för att ätas har domesticerats.  Dom enda fiskar som domesticerats, är Amurkarp och guldfisk.  (Viltformen av den senare, finns i floder i södra Kina.)  Båda är det inte mycket mat på.

 

Uppladdad den 28:e januari 2025.