Klimatet under dom senaste 550 miljoner åren, är ganska väldokumenterat. Det har funnits flera perioder, på tiotals miljoner år, utan några istäcken. Växthuseffekten var då betydligt starkare, än vad den är idag. Det jämnade ut klimatet, mellan polerna och ekvatorn. Naturligtvis var det inte samma klimat överallt. Men skillnader i temperatur var mindre, mellan olika breddgrader.
När det finns istäcken vid polerna, kallas det för isera. Sådana istäcken finns idag, i Antarktis och på Grönland. Antarktis’ istäcke har funnits, i 34 miljoner år. Grönland har varit mer eller mindre istäckt, i ett par miljoner år. (Namnet Grönland hittades sannolikt på, för att få det att låta bättre.) Under en sådan isera, varier klimatet cykliskt, över tiotusentals upp till hundratusen år. Det är dom kallare perioderna, som kallas för istider. Varmare perioder mellan dom, kallas för mellanistider. Förändringen beror på astronomiska cykler, som kallas Milanković-cykler. Dom är uppkallade efter Milutin Milanković, som först beskrev cyklerna.
Det finns tre sådana Milanković-cykler:
Graden av jordaxelns lutning. Avvikelsen från 90 grader mot Jordens banplan, varier från 22 till 24½ grad. Den förändras i en cykel, på 41.000 år.
Hur avlång jordbanan är. Även om jordbanan inte är särskilt avlång, är det viss skillnad över tid, i exakt hur avlång den är. Det varier med en period, på omkring 100.000 år.
Åt vilket håll jordaxeln pekar. Den riktning jordaxeln pekar mot, rör sej i en ring på stjärnhimlen. Ett helt varv tar 26.000 år.
Årstiderna bestäms i huvudsak, av jordaxelns lutning mot Jordens banplan. Fast dom kan förstärkas eller försvagas, av hur avlång jordbanan är. Det beror på vilken årstid, som jordbanans extremer infaller. Sammanfaller extremerna med årstiderna, blir skillnaderna större eller mindre. Varmare somrar ger mer snösmältning, medan kallare ger mindre. Om årstidsskillnaderna är särskilt små, på det norra halvklotet, blir klimatet kallare. Varför just på norra halvklotet? För att det finns mer land i norr, där inlandsisarna kan breda ut sej. När skillnaderna är som störst i norr, blir klimatet på samma sätt varmare. Båda processerna förstärks, av förändringar i istäckenas storlek. Kallare hav kan suga upp mer koldioxid, vilket också förstärker effekten.
Innan Grönland började täckas av is, var skillnaderna inte så stora. Antarktis’ storlek satte en naturlig gräns, för hur mycket isen kunde växa. Efter att Grönlandsisen börjat bildas, uppstod en ganska jämn istidscykel. Klimatet blev kallare och varmare, i en cykel på 41.000 år. Men så förändrades istidscykeln, för 1,25 – 0,7 miljoner år sedan. Cykeln blev gradvis längre, med proportionellt längre istider. För 700.000 år sedan, hade istidscykeln stabiliserats igen. Nu var cykeln på omkring 100.000 år, som huvudsakligen bestod av istid. Varmare perioder mellan dom, utgjorde mindre än en femtedel. Frågan är bara vad som orsakade, att istidcykelns längd förändrades. Den bästa förklaringen är, att inlandsisar eroderat bort sediment, från dom områden dom dittills täckt. Isarna kunde då glida lättare, på huvudsakligen berggrund. Det gjorde det i sin tur lättare, för isarna att breda ut sej. En liten nerkylnings effekt förstärktes, och ökade cykelns längd.
Dom tre senaste istiderna, har varit särskilt kalla. När det var som kallast, täcktes nästan hela Nordeuropa av is. Alperna och delar av Centraleuropa, blev också täckta av is. Nordvästra Sibirien var även istäckt, liksom bergen längre österut. Nästan hela Kannada täcktes, och angränsande delar av USA. På det södra halvklotet, var det lite mindre kallt. Där bredde isen främst ut sej, över delar av Patagonien, och södra Nya Zeeland. Även delar av Tasmanien var istäckt. Bergsglaciärer över hela världen, var också bra mycket större än nu. All is tog upp så mycket vatten, att haven sjönk minst hundra meter. Överhuvudtaget var världen under istiderna, påtagligt kallare och torrare. Det fanns betydligt mindre skog, och öknarna var större. Tack vare spår av sådana förändringar, kan vi veta hur klimatet var.
Jag tror inte det är en slump, att vår civilisation uppstått under en mellanistid. Den senaste istiden slutade, för 11.700 år sedan. Under dom senaste 10.000 åren, har klimatet varit stabilt. Ökningen eller minskningen i temperatur, har inte överstigit 2°C per århundrade. Det är ungefär så snabbt, som samhällen hinner anpassa sej. Särskilt stora vulkanutbrott, har orsakat klimatkatastrofer. Fast deras effekt på klimatet, har bara varat i några år. Jordbrukssamhällen överlever det, om det inte finns andra faktorer, som miljöförstöring och pandemier. Det i motsats till klimatförändringarna, som ägt rum inom en istid. Dom var minst dubbelt så snabba, som förändringarna inom en mellanistid. Dessutom ägde dom rum, med 2.000 – 5.000 års mellanrum. Klimatet var helt enkelt för instabilt.
Kommer istiderna att komma tillbaka? Det beror på hur långt, som den globala uppvärmningen går. Om det inte var för global uppvärmning, skulle nästa istid börja, omkring år 3500. På grund av mänskliga aktiviteter, kommer det inte att inträffa. Vad vi inte kan veta är, hur mycket varmare det blir först. Koldioxidhalten är redan så hög, att Grönlandsisen sannolikt är dödsdömd. Om inte isen i Antarktis försvinner, kommer det fortfarande att vara isera. Det skulle göra det möjligt, för istiderna att återkomma. Men då måste koldioxidhalten minska, vilket tar minst tiotusentals år. Klimatförändringarna kommer i så fall, att hoppa över minst en cykel. Det hindrar inte att mindre förändringar, kan inträffa innan dess. Särskilt om en supervulkan exploderar, och skapar 5 – 10 års svår nerkylning. Askfallet på land från en sådan, skulle kunna snabba på processen. Fast det skulle inte orsaka en riktig istid, om koldioxidhalten fortfarande är för hög.
Uppladdad den 31:a maj 2024.