Istidernas effekt på geografi

Man ska inte överskatta, hur mycket geografin förändrats, under människans tidsålder.  Den största skillnaden, orsakas av istiderna.  Särskilt dom tre senaste, finner jag intressanta.  Inte bara var dom särskilt kalla.  Dom var även samtida, med den nuvarande människoarten.  Vår arts spridning över världen, har ägt rum under den senaste.

Istid har utgjort det mesta, av dom senaste 300.000 åren.  Dom har bara avbrutits, av kortare mellanistider.  Under dom korta perioderna, var det ungefär lika varmt som idag.  Under istiderna var hela världen, både kallare och torrare.  Men framför allt tog inlandsisarna, upp väldigt mycket vatten.  Faktiskt så mycket att haven sjönk, med upp till 125 meter.  Tidvis torkade Röda havet ut, för att sundet i söder blockerades.  Medelhavet torkade inte ut, eftersom Gibraltar sund, är betydligt djupare.  Däremot isolerades Svarta havet.  Det torkade inte ut heller, för det får mest sitt vatten från floder.

Engelska kanalen bildades, vid den senaste istidens kulmen.  Innan dess förbands Storbritannien, med fastlandet av ett näs.  Under istiderna torrlades Nordsjön, i större eller mindre grad.  Floder som rinner ut i Nordsjön, hade då sitt utlopp, mellan Storbritannien och Danmark.  Vid den senaste istidens kulmen, blockerades dom av inlandsis.  Vattennivån steg i Nordsjön, tills den rann över i sydväst.  Det framforsande vattnet bildade en floddal, som blev deras nya utlopp.  När haven senare steg, blev floddalen översvämmad.  Sedan dess har havet nött, på Engelska kanalens kuster.

Även i andra delar av världen, förbands öar med fastlandet.  Java och Sumatra satt ihop, med nuvarande Malackahalvön.  Borneo satt tidvis ihop med dom.  På samma sätt satt Nya Guinea, och Tasmanien ihop med Australien.  Däremot var Australien, aldrig förbunden med Asien.  I så fall hade stora djur, som är vanliga i Sydostasien, spritt sej till Australien.  Inget av dom fanns där, förrän dom togs dit av människor.

Japan satt även ihop, med Östasiens fastland.  Japanska havet har tidvis, varit isolerat från Stilla havet.  Liksom Svarta havet fick det vatten, genom att floder rann ut i det, så det torkade inte ut.  Kanske intressantare är, att Berings sund torrlades.  Köldanpassade djur kunde gå över, från Tjuktjerhalvön till Alaska.  Vägen österut från Alaska, blockerades samtidigt av is.  Innan dom kunde spridas längre, var dom alltså fast i Alaska.

Framför allt omformades landskapet, i områden som var istäckta.  Det mesta av Nordamerikas Stora sjöar, har bildats på det sättet.  Innan dess fanns ett par sjöar, där Övre sjön ligger nu.  Jag tror Ontariosjön är äldre, eftersom den är så djup.  Resten har bildats av inlandsisen, liksom Winnipegsjön, Stora Slavsjön och Stora Björnsjön.  Här i Nordeuropa har en rad, av sjöar och havsvikar, bildats på samma sätt.  Dom innefattar Vänern, Mälaren, Finska viken, Ladoga, Onega och Vita havet.  Jag tror även dom danska sunden, är utgräva av glaciärer.  För att inte tala om alla fjordar.

Tyngden av upp till 4 kilometer is, har pressat ner marken den låg på.  Jordens inre har kompenserat för det, genom att pressa upp omgivande områden.  När isen smälte bort, har jordskorpan börjat återgå, i båda dom fallen.  Det mesta som var nedisat, har nu därför landhöjning.  Områden kring isarnas gränser, har i stället landsänkning.  Resultatet är att kustlinjers form, har ändrats över årtusenden.  Storleken och formen på sjöar, har också dom ändrats.  Vissa har ändrat utlopp, genom årtusendenas gång.

Andra geologiska förändringar, sedan den senaste istidens slut, har inte varit så drastiska.  Vulkanutbrott har skapat små öar, eller sprängt sönder sådana.  På samma sätt har vulkanutbrott, bildat eller sprängt bort toppar.  Sandrevlar har eroderat bort, och förvandlat halvöar till öar.  Floder har ändrat sitt lopp, men bara på låglandet.

Uppladdad den 27:e november 2024.