Klimat är det genomsnittliga vädermönstret, för en plats eller ett område. Vanligtvis är det genomsnittet, för en period på 30 år. Alltför många förväxlar det här, med hur vädret är för tillfället. Det ligger bakom anklagelsen, mot klimatforskare att inte ta hänsyn, till normala variationer. Klimatforskare tar faktiskt hänsyn, till uppmätt variation. Dom snackar inte om vädret just nu, utan om statistiska genomsnitt.
Ett annat utryck för förväxlingen, är att missta andra trakters klimat. ”Kallt klimat” blir missförstått, som om det betydde ständig kyla. På samma sätt misstas ”varmt klimat”, för att det är varmt året om. Öknar missuppfattas ofta, som om dom hade ständig värmebölja. Den sämsta eller bästa årstiden, behandlas som om den gällde året runt. Varför skulle en smal zon på mellanbreddgraderna, var den enda som har årstider? Jag kan inte låta bli att undra, hur gränserna för den skulle se ut. Skulle lufttemperaturen förändras, med tiotals grader, på bara några hundra meter? Jag tror inte naturlagarna tillåter det. Åtminstone inte i månader i sträck, som myten tycks förutsätta.
Sanningen är att hela världen, har någon form av årstider. Nu behöver det inte nödvändigtvis, vara skillnader i temperatur. Det kan vara skillnader i regnmängd också. Naturligtvis kan det variera, hur stora skillnaderna är. Generellt är det kuster nära ekvatorn, som har minst årstidsvariationer. Havet fungerar som en buffert, mot förändringar i temperatur. Ju närmare polerna man kommer, desto mer varierar den. Platser som ligger mitten, av dom stora landmassorna, har också större årstidsskillnader. Den största årstidsvariationen, finns i delar av Sibiriens inland. Där är det hett på sommaren, och nästan rekordkallt på vintern.
Den främsta orsaken till olika temperatur, är skillnader i hur högt Solen står. Ju närmare polerna man kommer, desto lägre står Solen i genomsnitt. Solstrålarna blir då mer utspridda, och värmer inte lika mycket. Till det kommer skillnader, i höjden över havet. Tunnare luft är sämre på, att hålla kvar värme, vilket gör det kallare med höjden. Även vindar och havsströmmar spelar roll. Fast dom modifierar det allmänna mönstret, i vissa delar av världen.
Skillnader i nederbörd bestäms av det, i kombination med att Jorden snurrar. Det senare hindar luften, från att ta sej rakt mellan poler och ekvator. I stället uppstår sex cirkulationsceller, där luften stiger och sjunker. Det finns tre på norra halvklotet, och tre på det södra. Vid ekvatorn stiger luften, och skapar ett bälte av hällregn. En tredjedel av avståndet till polerna, sjunker den i stället, och gör dom områdena torra. Vid två tredjedelar av sträckan, tenderar luften att stiga igen. Det skapar ett mera skiftande, och mindre intensivt regnbälte. Luften sjunker även vid polerna, vilket också gör dom torra. Det märks inte så mycket, eftersom dom är så kalla.
Skillnaderna i avståndet till Solen, är för små att skapa årstider. I stället orsakas dom av vinkeln, mellan jordaxeln och banans plan. Jordaxeln är inte 90 grader, mot Jordens bana kring Solen. Den är 66½ grad, och riktad åt ungefär samma håll, under en människas livstid. Årliga variationer uppstår, i hur högt Solen står. Dessutom skapar det skillnader, i hur länge Solen är uppe. Resultatet är en årlig skillnad, i hur mycket Solen kan värma. Dom ovan nämnda regnbältena, flyttar sej med årstiderna. Notera att årstiderna är omvända, på norra och södra halvklotet. En årstid på norra halvklotet, är det den motsatta på södra.
Hav varier mindre i temperatur, över året än landmassor gör. I vissa delar av världen, skapar det årstidsskillnader, i vilket är varmast. Det ger förändringar i lufttryck, som får vindar att ändra riktning. Områden som annars skulle vara torra, får pålitligt regn på sommaren. Det kallas för monsun, och varierar i styrka. Starkast är den i Asien, för att den landmassan är störst.
Kring ekvatorn finns det områden, som är lika varma året om. Skillnaderna i regnmängd där, följer en dubbel årstidscykel. Det betyder två årliga toppar: en efter varje dagjämning. Lite längre bort från ekvatorn, finns områden med regn- och torrtid. Regntiden är på sommarhalvåret, och blir proportionellt kortare, ju längre bort man kommer. Åtminstone om det inte finns en monsun. En sådan effekt förekommer bara, på kontinenternas östsidor.
När regntiden på sommarens försvinner, når man fram till öknarna. Dom har nästan alltid, en märkbar temperaturskillnad över året. På vintern är alltså mindre hett, än det är på sommaren. Till det kommer stora temperaturskillnader, mellan dag och natt. Stora delar har nattfrost på vintern. Dom öknar som ligger längst mot polerna, kan ha månader med köldgrader. Men jag tror att inte ens dom, får snö så ofta på vintern. Det kan gå åratal mellan regnen, som då kommer som skyfall.
Öknar kan gränsa till hav, på kontinenternas västsidor. Annars omges dom åt alla håll, av trakter med mer pålitlig nederbörd. I områden kring dom kallaste öknarna, får dom små mängder året om. På andra håll kommer nederbörden, på antingen sommaren eller vintern. Det senare gäller områden, mot polen från varmare öknar. På kontinenternas västkuster, kan dom relativt snabbt övergå, i regioner med pålitligt regn. Det kallas medelhavsklimat, eftersom största området finns där. Dom områdena har påtagliga skillnader, i temperatur över året. Däremot är det sällan köldgrader på vintern. Somrarna där är torra, och vintrarna regniga. Höst och vår kan vara regniga, i högre eller lägre grad.
Fuktiga områden på mellanbreddgraderna, har fyra tydliga årstider. Då menar jag vinter, vår, sommar och höst. Köldgrader på vintern är vanliga, och medför oftast snö. Vilken årstid som har mest nederbörd, spelar inte längre så stor roll. I stället är det temperaturen, som bestämmer växtsäsongen. Den senare minskar gradvis i längd, ju närmare polerna man kommer. Till slut kommer man till områden, där jorden är ständigt frusen. Bara det översta lagret, av jorden tinar på sommaren. Om det är för tunt för träd att växa, täcks området av låga växter. Det här är dom kallaste områden, som överhuvudtaget har vegetation.
Närmast polerna finns områden, där temperaturen sällan eller aldrig, når över fryspunkten. Dom är permanent täckt med is, om dom inte är för blåsiga. I så fall får man ett landskap, av klippor, stenar och grus. Det hindrar inte att temperaturen, skiftar betydligt över året. Fast så länge snön inte smälter bort, lagras och pressas den till is. Ett sådant lager av is, kan bli upp till 4 kilometer tjockt. Mängden snö minskar gradvis, ju högre upp man kommer. Till slut uppnås ett jämviktstillstånd, mellan ansamling och avsmältning. Är det för kallt beror det senare, på att isen rör sej mot havet. Där kan den flyta iväg och smälta.
Som jag tidigare förklarat, minskar temperaturen med höjden. Bergstrakter kan ha en medeltemperatur, som ligger långt under låglandets. Det skapar vertikala zoner, av allt kallare klimat. På högre breddgrader är skillnaden liten, mot klimatet närmare polerna. Men ju högre upp man kommer, desto mer varierar temperaturen, mellan dag och natt. Kommer man närmare ekvatorn, flyttar zonerna högre upp. Det ger större och större skillnad, mellan dag och natt i bergen. Nära ekvatorn bestämmer dag och natt, hur varmt eller kallt det är. Skillnaderna i temperatur över året, är för små att avgöra det.
Uppladdad den 17:e maj 2024.