Myten om kulturmarxismen
Vissa tycks tro att det är marxistiskt, att acceptera olika kulturers närvaro. Den enda koppling jag kan se, är tanken att nationerna är oviktiga. Jag är inte ens säker på, vem som kommit på idén. Fast regimer som själva kallat sej marxister, har historiskt misslyckats med, att få olika kulturer att samsas. Inte för att det inte går, utan för att man använt fel metoder. Om man nu överhuvudtaget försökt.
I vissa fall har kommunistregimer, slätat över etniska konflikter. Man trodde dom skulle försvinna av sej själva, bara man hade planekonomi. Men själva planekonomin var dömd, att misslyckas från början. När kommunistregimerna sedan föll, kom etniska konflikter upp till ytan. Sovjetunionen upplöstes relativt fredligt, i länder ungefär motsvararande, vad som tidigare varit delstater. I Jugoslavien utbröt fullt inbördeskrig. Det kriget orsakades inte, av små kulturella skillnader. I stället var det gamla oförrätter, som man aldrig hade gjort upp med.
Andra kommunistregimer har framställt utlänningar, som om blotta närvaron vore ett hot. Egentligen handlade det om, att man försökt kontrollera den information, som fanns tillgänglig i landet. Utlänningar kunde förmedla information, som regimen saknade kontroll över. Framför allt om alternativ till det existerande. Till det kom en överdriven rädsla, för att utlänningar skulle spionera. Som om främmande makt skulle ha större nytta, av civil kunskap om samhället. Dom flesta utlänningar var inte kompetenta, att ta reda på mer än så.
Personer som talar om kulturmarxism, tror att vissa grupper konspirerar, för att förstöra västerländska samhällen. Jag kan inte se att någon grupp, skulle tjäna något på det. Då måste man hävda att ”dom andra”, tjänar på allt som skadar ”dom egna”. Som jag har påpekat förut, fungerar målkonflikter inte så. Dessutom skulle dom påstådda metoderna, inte förstöra något samhälle. Hur skulle det gå till? Samhällen förändras över tid, men behöver inte förstörs av det.
Att acceptera andra kulturers närvaro, kräver ingen särskild ideologi. I stället är det frågan om, ens egen personliga erfarenhet. Vi har naturligtvis integrationsproblem, i Sverige idag. Fast det innebär inte att integration, skulle vara en omöjlighet. För mej handlar det om att få alla, att känna att dom är delaktiga, i ett större samhälle. Har man för lite kontakt med majoriteten, kan man inte känna sej delaktig. Vilket kan leda till frustration, över den egna situationen. Frustrationen som i sin tur skapar problem.
Vissa tycks tro att blotta närvaron, av människor av olika etnicitet, automagiskt skulle leda till våld. Var är våldet i så fall? Jag har bara blivit vittne, till ett enda våldsbrott. Det var två killar på pendeltåget, som slogs med bara händerna. Jag vet inte om det var ett gräl, som hade gått överstyr. Eller om det var den ena killen, som drevs av hat mot den andras grupp. Hur som helst är det den enda händelse, som jag uppfattar som ett våldsbrott. Då anmälde jag mej som vittne, fast jag blev aldrig kallad.
Notera att jag bor i Märsta, som har en ganska blandad befolkning. Jag menar att många olika etniciteter, finns representerade här, även om svenskar är i majoritet. Interaktionen mellan olika etniciteter, går förstås inte utan friktion. Fast jag tror att den friktionen, mest handlar om missförstånd. Om det däremot ledde till våld, skulle jag ha märkt det. Nästan varje dag ser jag människor, med märkbart sentida härstamning, från olika delar av världen. Vad skulle dom ha för anledning, att använda våld mot andra grupper? Dom som kommer hit är beredda på, att tillhöra en minoritet.
Uppladdad den 24:e november 2023.