Jag vet att folk inte gillar, att bli grupperade med apor. Fast ren biologiskt är vi det. Vårt släkte (Homo) har bara haft en art (Homo sapiens), sedan åtminstone den senaste istidens slut. Men människosläktet placeras, i familjen stora människoapor (Hominidae). Den utgör en familj, i ordningen apor (Primates). Kanske folk tycker illa om apor, just för att dom liknar oss? Man talar om kuslighetens dal, mellan något helt mänskligt, och något vagt människoformat. Folk tenderar att reagera negativt, på sådant som kan placeras där.
Hur många arter har det funnits, inom det mänskliga släktet? Homo habilis och Homo erectus, betraktar jag som olika arter. Däremot är Homo rudolfensis tvivelaktig. (Det finns bara ett riktigt bra fossil av den.) Jag tror inte att Homo eregaster, utgjorde en egen art. I så fall ska den klassificeras, som underart av Homo erectus. Homo naledi var en egen art, även om ursprunget är oklart. Homo antecessor är mer osäker. Jag räknar Homo rhodesisensis, som Homo heidelbergensis. Arten gav upphovs till oss, neandertalarare och denisovaner. Den sistnämnda är kontroversiell, eftersom bevisen mest är genetiska. Säkert är att det fanns en population, som företrädde oss i Asien, och sällan träffade på neandertalare.
Schimpanser är faktiskt kapabla, att gå på bakbenen. Men det är obekvämt för dom. Vilda schimpanser gör det inte mer, än dom anser nödvändigt. Deras rörelseapparat är en kompromiss, mellan att svinga sej i träden, och gå fyrbent på marken. Gorillor rör sej i regel fyrbent, och kan resa sej på bakbenen. Att effektivt svinga sej i träd, är dom för tunga för. Orangutanger kan även gå tvåbent, och rör benen annorlunda. Fast dom är främst anpassade, för att svinga sej i träd.
Utvecklingen av människans tvåbenthet, började med sexuellt urval. Det var för 5 – 6 miljoner år sedan, i den afrikanska djungeln. En art av stor människoapa, delades i två populationer. Den där hannarna slogs om honorna, gav upphov till schimpanssläktet (Pan). Den där hannarna erbjöd honorna mat, gav upphov till släktet Ardipitecus. Ett sådant beteende gör det till fördel, att vara bättre på, att gå på bakbenen. Då kan dom bära maten i händerna. Det gav populationen ett försprång, i anpassning till ett torrare klimat. Men Ardipitecus levde i skog, om inte nödvändigtvis tät.
För 4,5 miljoner år sedan, uppstod släktet Australopithecus. Medlemmarna rörde sej på marken, minst lika mycket som i träden. På marken gick dom tvåbent, med orangutangliknande steg. Däremot anses dom numera, ha hållit bålen upprätt. Alla arter var kortare, än någon nutida mänsklig population. Det skulle kunna förklaras som anpassning, till en miljö där deras mat, inte var lika riklig. Jag tror dom levde i öppen skog, eller savann med spridda träd. Inte bara åt dom frukt, blad och örter. Dom åt också rotsaker, nötter och frön. Även olika mindre djur, måste ha ingått i kosten. (Nutida schimpanser kan inte döda djur, i sin egen storlek.) Tidiga arter hade hjärnor, i storlek med en schimpans’. Senare arter utvecklade hjärnor, som var lite större. Det banade väg för människosläktet.
Det råder delade meningar om, när människosläktet uppstod. Säkert är att Homo habilis uppstod, för minst 2,3 miljoner år sedan. Arten rörde sej på samma sätt, som nutida människor. Däremot var den kortare, med proportionellt kortare ben. Den var fortfarande pälsklädd, som nutida schimpanser. Homo habilis levde inte i träd, utan på marken i öppna landskap. I den öppnare och torrare miljön, var dom tvungna att samarbeta, för att få tillräckligt med mat. Det krävde en större hjärna, för att känna alla gruppmedlemmar. Hjärnan var åtminstone 37%, av en nutida människohjärna. Käkar och tänder var nu mindre, men näsan var fortfarande aplik. Arten var definitivt kapabel, att tillverkan stenredskap. Vissa bergarter kan klyvas, genom att man slår på dom. Då får man en skarp egg, som kan användas att skära med. Sådana användes för att skära kött, som stulits från större rovdjur. Dom kunde också användas, till att komma åt hjärna och benmärg. Blad och örter åts inte längre, i någon större mängder. Å andra sidan ingick fisk i kosten.
För omkring 2 miljoner år sedan, uppstod Homo erectus. Deras kroppsproportioner var jämförbara, med nutida människor. Arten hade inte mycket mer päls, än den hårigaste folkgruppen idag. Både det och längre ben, var anpassningar till långdistanslöpning. Att inte ha så mycket päls, gör avkylningen lättare. Det var mest huvudets anatomi, som skilde dom från oss. Deras skallar var mycket lägre, med jättestora ögonbrynsbågar. Näsan var människolik, vilket minskade vätskeförlusten, genom utandningsluften. Käkar och tänder var påtagligt större, än hos nutida människor. Fast dom var ändå mindre, än hos Homo habilis.
Homo erectus existerade som art, i över 1,8 miljoner år. Redan från början hade den en hjärna, som var 2/3 så stor som vår. Hjärnstorleken ökade gradvis över tid. Mot slutet överlappade normalintervallet, det för nutida människor. Främst användes den större hjärnan, till att samarbeta med varandra. Förutom fysiska tecken på, att en person fått hjälp av andra, är det svårt att utläsa från fynd. Vad vi vet är att dom gjorde stenverktyg, som liknade breda dolkar. Sådan kunde användas, för att tälja spjut och grävkäppar. Den här arten uppfann jakt, på djur i minst sin egen storlek. Senare tämjdes elden, som gav värmde och avskräckte djur. Det möjliggjorde också matlagning, som minskar risk för infektioner. Sannolikt kunde Homo erectus, sätta ihop två föremål. Arten spred sej definitivt, till stora delar av Eurasien. Den har hittats så långt norrut, som England och Koreahalvön. För mej verkar det rimligt, att den gjorde kläder av läder. Gör hål mitt i ett djurskinn, och du har en poncho.
Så småningom utvecklades den västra underarten, till arten Homo heidelbergensis. Den uppstod för 700.000 år sedan. Skelett av den har hittats, i Afrika, Västasien och Europa. Det var inte så stor anatomisk skillnad, mellan den och oss. Deras skallar var lite lägre, och käkarna lite större. En del var väldigt muskulösa, jämfört med nutida människor. Arten uppvisade vissa tecken, på förmåga till konstnärlighet. Början till en konstnärlig förmåga, fördes vidare till dom arter, som utvecklades ur den.
Tre olika arter uppstod, för 200 – 300 tusen år sedan. Två av dom var neandertalarna, och dom nyupptäckta denosovanerna. Neandertalarna (Homo neanderthalensis) vet vi nu, var anpassade till ett kallt klimat. Dom var inte bara korta, utan också mycket muskulösa. Jag tror att denisovanerna (Homo denisova), var anpassade en växtrik kost. Notera att stora grässtrån, aldrig ätits av någon människoart. I stället användes dom som tandtråd.
Den nuvarande människoarten, uppstod i Afrika. Jag har redan förklarat här, varför rasbegreppet är meningslöst. Skillnader mellan nutida folkgrupper, är subtila jämfört med skillnader, mellan tidigare människoarter. Det kan ha funnits större skillnader, före den senaste istiden. Men vid den senaste mellanistidens kulmen, var Afrikas klimat som fuktigast. Faktiskt så fuktigt att Sahara försvann. När vegetation täckte hela kontinenten, fick alla folkgrupper kontakt med varandra. Därmed fick dom möjlighet, att få barn med varandra. Kan dom göra det händer det, endogami eller inte.
Till det kom en flaskhalseffekt, i början av den senaste istiden. För 74.000 år sedan, exploderade supervulkanen Toba. Den resulterande globala nerkylningen, gick betydligt snabbare än vanligt. Då menar jag år, i stället för årtionden. Vi vet att flera stora djurarter, drastiskt minskade i antal, vid den tidpunkten. Dom inkluderar stora människoapor, tiger och gepard. Högst 26.000 av oss överlevde, alla i Afrika söder om Sahara. Dom har i stort sett gett upphov, till den nuvarande mänskligheten. Den blev arten som förändrade världen!
Uppladdad den 27:e september 2024.