Det finns en anledning till, att jag har med ordet kritik, på min lista på ord och uttryck.  Så här har jag definierat det:

Klagomål om att någon eller några, gör något specifikt fel.

Tyvärr finns det vissa som tycks tro, att kritik är att hävda att någon är ond.  Det kallar jag inte för kritik, utan för demonisering.  Man utmålar någon som skurk, utan något försök till nyanser.  Utmålas en hel grupp som onda, kallas det för hets mot folkgrupp.  (Det uttrycket är också med på listan.)  En person som gör det felet, tror sej förmodligen göra rätt.  Men som jag har påpekat förut, är så homogena grupper omöjliga.

Felkonstruktionen av ”kritik” är relevant, eftersom den är en del av en myt, om huvudströmsmedias innehåll.  Vissa tror att det innehållet, skulle vara centralt dikterat av staten.  Argumentet är att dom inte anklagar staten, för att medvetet förstöra för majoritetsbefolkningen.  Som om statsmakten skulle tjäna på, att stora delar av befolkningen skadas.  Så vitt jag kan avgöra, så gör den inte det.

Jag menar att huvudströmsmedia, dagligen kritiserar staten.  Åtminstone enligt den definition, som jag har skrivit i kursivstil ovan.  Några exempel på rubriker:

Efter de dödliga arbetsplatsolyckorna: Kritik mot nedläggning av Gävlemyndighet

Familjehemsförmedlaren: ”Blir nästan som en barnmarknad”

Skatterna som höjs 2024 – Kritikern: ”Trixat en hel del”

Hur skulle innehållet i huvudströmsmedia se ut, om det var centralkontrollerat av staten?  Då skulle dom innehålla ständiga hyllningar, till existerande förhållanden.  Det är vad som skulle krävas, för det påstådda syftet med dom, att försvara ett oförändrat samhälle.  Något dom definitivt inte gör.  Tvärt om förekommer regelbundet förslag, om hur något kan göras bättre.  Vilket är något som huvudströmsmedia, också ger möjlighet att framföra.

Det här är besläktat med tron att innehållet, i huvudströmsmedia skulle vara påhittat.  Ett fåtal vägrar tro vissa saker, som dom själva saknar erfarenhet av.  Fast egen erfarenhet kan inte bevisa, att något inte existerar.  Den kan bara demonstrera, att något mer specifikt existerar.  Jag har tänkt på det många gånger.  Hur kan jag personligen uppleva saker, som andra är så övertygade inte finns?  Då är det inte om något övernaturligt, eller vad som kan kallas paranormalt.  I stället handlar det om sådant, som personer som inte är otvetydigt vita, som gör tjänster åt mej.  I vissa fall har jag också sett, att dom gör tjänster åt andra.  För mej framstår det därför som rimligt, att dom flesta sådana faktiskt jobbar.  Att man själv saknar erfarenhet av sådant, gör det inte rätt att förneka det.

Min kvalificerade gissning är, att det handlar om tron på lagen om små tal.  Det är tron att en liten bråkdel av något, måste vara representativt för hela.  I verkligheten är det slumpen, som spelar större och större roll, ju mindre andelen är.  Om man bara känner till ett par dussin, är dom sällan eller aldrig representativa.  Ändå antas det som gäller för dom, även gäller för hela gruppen.  Alternativ antas det gälla, för den stora majoriteten av den.  Förmodligen överväger någon inte slumpen, om man tror på sådana missuppfattningar. Eller att personer med liknande sinnelag, skulle söka sej till varandra.  I så fall blir det ännu mindre representativt.

 

Uppladdad den 25:e december 2023.