I slutet av perm föddes Pangea.  Afrika, Antarktis, Australien, Sydamerika och Sydasien, satt sedan länge ihop.  Det är nog ganska uppenbart, hur Afrika och Sydamerika satt ihop.  Dom två kontinenternas kuster, passar fortfarande tydligt ihop.  Antarktis satt ihop med Afrika, mot vad som nu är Moçambique.  Sydasien låg inkilat, mellan Afrika och Antarktis.  Australien satt ihop med Antarktis, precis bredvid Sydasien.  Alla andra större landmassor, förenades gradvis med varandra.  I slutet av silur, krockade Europa och Nordamerika.  Notera att dom satt ihop, via nuvarande Grönland.  Under första hälften av devon, krockade sedan Nordamerika, med Afrika och Sydamerika.  Det som nu är USA:s östkust, satt då ihop med Afrika.  I mitten av karbon, förenades Sibirien med Kina.  Sibirien krockade sedan med Europa, vilket skapade Pangea.

Eftersom det bara fanns en kontinent, var kusträckan relativt kort.  Till det kom att landmassans storlek, gjorde det svårt för nederbörd, att nå stora områden.  Torrt klimat och få grunda hav, var illa nog för livet.  Men det skulle bli värre.  Stora delar av Sibirien, genomskars av vulkanutbrott.  Det mesta dom bildade var lava, som stelnade under jord.  Fast 1/5 var vulkanaska, som spreds ut i luften.  Vulkanutbrotten satte också eld, på många lager brunkol.  Vart och ett av lagren, kunde brinna i tusentals år.  På kort sikt blev klimatet kallare, på grund av all synlig rök.  Att röken dessutom var giftig, hjälpte inte heller.  På längre sikt blev det varmare, för att koldioxid släpptes ut.  Jordens medeltemperatur steg, med 17°C över tiotusentals år.

Det blev inte bara varmare och torrare, precis i slutet av perm.  Den höga halten av koldioxid, försurade vattnet och jorden.  I vatten orsakade försurningen, att många djur med kalkskal dog.  Surare jord dödade många växter, vilket ökade erosionstakten.  Ökad avdunstning till följd av uppvärmning, fick bottenvatten att stiga.  Båda processerna övergödde haven, och orsakade massförökning, av dittills överlevande plankton.  Nedbrytningen av döda plankton, tog upp för mycket av havens syre.  Stora delar av haven blev syrefria, vilket kvävde nästan allt liv.  Sulfatreducerande bakterier tog över, och skapade stora mängder svavelväte.  Det dödade även liv på land, längs kuster till syrefria hav.  Till slut sjönk luftens syrehalt, till lite under nuvarande nivå.

Massutdöendet var det största, som hänt under fanerozoikum.  Havsskorpioner och trilobiter försvann helt, liksom dom kända jättesländorna.  (Jättelika dubbelfotingar och skorpioner, var båda redan utdöda.)  Väldigt många klasser av djur, förlorade mer än hälften, av sina dokumenterade släkten.  Ofta var det mer än 90%.  Träd som förökade sej med sporer, dog också ut vid tidpunkten.  Överhuvudtaget försvann täta skogar, för att överlevande träd var för få.  Direkt efter massutdöendet, dominerades växtlivet av lummer.  Korta episoder av ökad vulkanism, fortsatte långt in i trias.  Även om dom inte var så förödande, orsakade dom upprepade skador.  Dom ledde till flera skiften, mellan förvedade växter och lummar.

Även med dom livsformer som överlevt, blev ekosystem gravt enformiga.  Ett exempel som jag råkar känna till, är fördelningen landryggradsdjur.  90% av fossilen, utgörs av ett enda släkte.  Det är en typ av protodäggdjur, som heter Lystrosaurus.  Medlemmarna varierade i längd, från 0,6 till 2,5 meter.  Trots att dom var växtätare, hade dom inga kindtänder.  Jag tror dom hade samma strategi, som våra nutida gäss.  Äta allt dom kan bita, pressa ut saften i mag-tarmsystemet, och bajsa ut resten.  Hur som helst vet vi, att dom grävde gångar och hålor.  Det innebär att dom var anpassade, till att klara lägre syrehalt.  Dessutom kunde dom gå i dvala.  Båda anpassningarna hjälpte dom, att överleva massutdöendet.  Andra överlevande protodäggdjur, var huvudsakligen mindre köttätare.  En del groddjur överlevde också, liksom ödleliknande kräldjur.  Dom senare gav upphov till dinosaurierna.

Uppladdad den 12:e augusti 2024.