Självkontroll är överskattat
Något folk tenderar att överskatta är självkontroll. Dåliga vanor och tankemönster, antas enkelt kunna bytas ut. Om det vore så enkelt, varför har dom inte redan gjort det? I vissa fall är det inte något, som man överhuvudtaget kan välja. Folk tros kunna välja sina känslor, och sina känslomässiga behov. Om man kunde välja att inte känna, varför var det så många kolonialister, i fjärran länder som söp ihjäl sej? Jag tror att det var bristen på vänskap, som drev dom till alkoholism.
Den här typen av missuppfattningar, är olika vanliga i olika länder. Tyvärr har även vi i Sverige problemet, att vissa tror att dom måste leva, som om dom enbart existerade för andras skull. Det är djupt onaturligt för människor, att bete sej på det sättet. För att göra det måste folk ständigt kämpa, mot sina medfödda mentala egenskaper. Vilket i sin tur gör folk olyckliga.
Många av dom här missuppfattningarna, verkar höra hemma på 1800-talet. Snabb urbanisering ledde till krav på självkontroll, som också steg snabbt. Samtidigt fanns en otillräcklig kunskap, om gränserna för det mänskligt möjliga. Många frågade sej fortfarande inte, om krav som ställdes var rimliga. Den växande medelklassen, applicerade ekonomisk syn på etik, på alla människliga interaktioner. Dom förväntade sej en grad av självkontroll, som helt enkelt inte existerar. Det hjälpte inte att dom hade ytlig syn, på andra människors inre liv. Om något inte kommunicerades, antogs det inte finnas något att kommunicera.
Kopplat till det här är missuppfattningen, att problem skulle kunna tigas bort. Psykiska problem försvinner inte, bara för att dom inte får omnämnas. Tvärt om blir dom bara värre, av att det inte talars om dom. Inte bara hindrar det folk, från att få den hjälp som faktiskt finns. Det skapar dom mest absurda vanföreställningar, om dom egna problemens förekomst. Barn kan växa upp i tron, att dom är den enda person i världen, som har den typen av problem. Det kan slå över åt andra hållet också. Statistiska utliggare kan få för sej, att deras tillstånd är universellt. När sådana tillstånd tillskrivs alla, tror jag det är förklaringen.
Frågan är varför folk fortsätter, att tro på sådana här myter. För mej verkar dom aldrig ha lärt sej, om modern psykologi. Vad jag menar är vad vi nu vet, om gränserna för det mänskligt möjliga. Dessutom skräms en del av tanken, att något är utom medveten kontroll. Då följer frågan varför sådana personer, upplever det som så skrämmande. (Jag har inget problem med det.) Min bästa förklaring är, att man saknar större medvetenhet, om naturens egna processer. Kanske är man bara medveten om, när dom ställer till med problem? Att dom även möjliggör goda saker, känner man i så fall inte till.
Grova överskattningar av självkontroll, kan till och med vara livsfarligt. Det leder till övertro på bestraffningar, som lösning på problem. Man tror samhällsproblem kan lösas, genom att bestraffa folk som uppvisar dom. Det blir som att slå småbarn för att dom gråter. Småbarn saknar den självkontroll som krävs, för att det ska fungera avskräckande. Dom gråter för att dom lider, och inte kan hantera det på annat sätt. Slår man dom som straff för det, kommer dom bara att gråta mera. Någon som dåraktigt fortsätter slå, för att bestraffa ett småbarns reaktioner, kommer till slut att slå ihjäl det. På samma sätt dör folk, för att deras brist på kontroll inte erkänns. Om inte av handgriplig bestraffning, så av självmord, olyckor eller hjärt- och kärlsjukdom.
Uppladdad den 14:e december 2023.