Tänkande om synvinklar
Något jag inte kan förklara, är när andras ärlighet förnekas. Vissa hävdar att en viss uppfattning, alltid skulle vara lögn. För mej verkar dom ha svårt att greppa, att andra ens har en annan synvinkel. Jag kan föreställa mej uppväxtförhållanden, som resulterar i sådan svårighet. Men sådana förhållanden fanns inte, i dom personernas hemland, under deras livstid. Så det kan inte vara förklaringen.
Även det ursprungliga samhället, hade komplicerade färdigheter. Det var omöjligt för var och en, att ha alla sådana. I stället fanns ett ömsesidigt utbyte, av varor och tjänster. Sådant samarbete fungerar bara, om folk är öppna för möjligheten, att andra kan andra saker. Man kan inte använda andras kompetens, om man vägrar tro att den finns. Att förneka andras synvinklar, vore rent självdestruktivt.
Följaktligen är människor normalt födda, med förmågan att lära sej det. Sedan är det frågan om, om vi får chansen att lära oss. Dom få som då inte kan, kan inte heller lära sej prata normalt. (Att lära sej prata och förstå andra, kräver delvis samma förmåga.) I värsta fall lär sej personen, inte att prata av sej själv. För att lära personen prata, måste man visa på nyttan med det. Sedan finns dom var hela språk, utgörs av ett fåtal standardfraser. Dessutom används standardfraserna, på ett felaktigt sätt. I bästa fall lär sej personen, att skapa egna meningar. Fast då finns en begränsad, och ofta felaktig förståelse, av även enkla vardagsord. Att uttrycka sej som förnekarna, ligger långt över sådanas förmåga. Så det kan inte vara förklaringen heller.
I det moderna västerländska samhället, har alla växt upp med möjligheten, att lära känna sina medmänniskor. Det måste rimligtvis ha konsekvenser, för folks syn på varandra. Ett nutida supporter tror inte, att alla andra människor är det. Än mindre tar för givet, att alla hejar på samma. Alternativt hejar på motståndarna, för att dom är onda. Eller skulle göra det, för att dom får betalt. Så varför tro något jämförbart, i andra sammanhang? Varför skulle dom vara väsensskilda?
Dom första jag såg förneka andras ärlighet, var ung-jordkreationister. Dom gjorde felet i försök, att motbevisa etablerade vetenskapliga idéer. Sådana påstås vara oförenliga, med det ena eller det andra. Men den enda oförenligheten, är med det egna sättet att tänka. Om det vore universellt, skulle andra människors idéer, aldrig ha kommit till. Att dom missuppfattar andras idéer, underlättar inte heller.
Andra som förnekar motståndarnas ärlighet, är vad vi kan kalla xenofober. Dom har en fientlig inställning, till främmande folk. Samtidigt finns det personer, som är mot fientligheten. Xenofoberna anklagar dom senare, för att hata majoriteten. Att folk kan sakna fientlig inställning, till någon som helst folkgrupp, tycks inte föresväva dom.
Värst är kanske konspirationssnackare, när folk säger emot dom. Motståndarna konfronteras då, som om det togs för givet, att dom fick betalt för att ljuga. För en som faktiskt har en annan uppfattning, framstår det som absurt. Reaktionerna på absurditeten, ses sedan som tecken på skyldighet. Finns det någon reaktion, som inte skulle indikera det? Eller är det en förutbestämd slutsats?
Andra säger emot en, därför att dom har andra förmågor och vanor. Människors mentala egenskaper, varierar i verkligheten enormt. Det innebär inte att andra, skulle vara obegripliga. I stället måste man ta reda på, hur dom skiljer sej från en själv. Till exempel är det möjligt, att dom kan infoga ny kunskap, i en existerande världsbild. Eller dom har vant sej vid närvaron, av folk som ser olika ut. Dom kan även reflektera medvetet, om vad dom ska lita på. Förklaringar som dom här, måste alltid övervägas. Annars framstår man bara, som en stor jäkla idiot. Åtminstone för personer, som är genuint olika en själv.
Uppladdad den 17:e mars 2026.