Platt-jordanhängare visar stor okunnighet, om himlakroppars rörelser.  Det är illa nog att tro, att perspektiv skulle kunna förklara, att solen går upp och ner.  Värre är att mystifiera månens rörelser, och tillskriva den mystiska egenskaper.  För att inte tala om stjärnorna, som dom helt tycks sakna medvetenhet om.

Jag är nog mer medveten om, vad det är som händer i naturen, än många andra västerlänningar.  En sak jag har tänkt på i sammanhanget, är hur mycket dagsljuset varierar.  Nu bor jag i Märsta, där det varierar stort över året.  Jag har också rest mycket, över hela Europa på somrarna.  Då har jag märkt att tiden med dagsljus, varierar med breddgraden.  Ju längre norrut man kommer, desto längre är tiden med dagsljus.  Skulle det bara gälla på sommaren, och inte det motsatta på vintern?  Jag tror inte att det funkar så.

Min egen erfarenhet gör alltså, att jag tror den vanligaste förklaringen.  Tiderna för solens upp- och nergång, varierar symmetriskt över året.  Den lilla asymmetri jag känner till, beror på refraktion nära horisonten.  Följden blir att både midnattssol och polarnatt, äger rum vid båda polerna.  När det ena polarområdet har midnattssol, har det andra polarnatt och tvärt om.  Notera att det bara är vid polcirklarna, som det inträffar en gång om året.  Ju närmare själva polen man kommer, desto längre blir perioden, utan solnedgång eller soluppgång.  När man kommer till själva polen, går solen bara upp och ner en gång.  Ungefär när solen går upp på Nordpolen, går den ner på Sydpolen.  Jag vet inte om det är samma datum.  Fast är det inte så tror jag, att det är inom ett par dagar från varandra.

Folk tenderar att förknippa månen med natten.  Men månen är bara uppe, hälften av tiden solen är nere.  Å andra sidan är det möjligt, att i en del fall se månen i dagsljus.  Om månen är minst halv, syns den även när solen är uppe.  Annars lyser den för svagt, för att vi ska kunna urskilja den.  Ändå kunde månens rörelser dokumenteras, redan av tidiga civilisationer.  Det ledde så småningom till, att dom kunde förutsäga solförmörkelser.  Vid det laget stod det klart, att solförmörkelser orsakas av, att månen passerar framför solen.  Dom som förnekar det i dag, vet för lite om månens rörelser.

Åtminstone några platt-jordanhängare, förnekar att månljus är reflekterat solljus.  Dom hävdar att månsken kyler, medan solsken värmer upp.  Alltså skulle dom vara väsensskilda.  Det verkar kräva magiskt tänkande, för att man ska tro på något sådant.  För mej framstår det som fullt rimligt, att månsken är solsken som reflekterats, från vad i princip är en mörkgrå klippa.  Sådant ljus är inte tillräckligt starkt, för att ge någon märkbar temperaturhöjning.  Däremot är nätter med månsken kallare, för att dom har mindre molntäcke.  Klara nätter är kalla nätter, oavsett om månen syns eller inte.

Många platt-jordahängare förnekar också, att det är någon skillnad på stjärnor och planeter.  Problemet är att man kan se skillnaden, mellan dom två med blotta ögat.  Planeter lyser märkbart starkare, och blinkar inte som stjärnorna.  Om man håller koll på dom natt efter natt, rör dom sej mot bakgrunden av stjärnor.  Så blev fem av planeterna kända, redan innan skriften uppfanns.

Till det kommer att även stjärnorna, rör sej över himlen under natten.  Norr om ekvatorn ser dom ut att snurra, kring en punkt nära Polstjärnan.  Söder om ekvatorn ser dom ut, att snurra kring en punkt, som inte har några klara stjärnor nära.  Om man är nära ekvatorn, ser dom ut att snurra runt två punkter.  Jag vet inte hur nära ekvatorn, som man behöver vara för det.  Hur som helst innebär det, att stjärnor också går upp och går ner.  Dessutom är det en skillnad, på vilka stjärnor man kan se över året.  Visst finns det stjärnbilder, som man kan se helt olika tider på året.  Fast det innebär inte alla stjärnbilder, särskilt inte nära ekvatorn.  Om man befinner sej på själva ekvatorn, byts alla stjärnor man kan se ut, under loppet av ett halvår.

Intressant nog var det skillnaden på stjärnhimlen, som etablerade idén om en rund Jord.  Det var Aristoteles' argument, för att Jorden är rund.  Att det är skillnad på vilka stjärnor man ser, på olika breddgrader.  Även skillnaden mellan Thessaloniki och Giza, måste ha varit märkbar för sjömän.  Så grekerna utvecklade en metod, för att ta reda på breddgraden, utifrån höjden på vissa stjärnor.  Metoder som utvecklats ur den, kan användas än idag.  Men dom behövs inte så ofta längre.

Sammanlagt är himlakropparnas rörelser, oförenliga med en platt Jord.  Antingen är himlakroppar inte i närheten, av var på himlen man ser dom.  Eller så måste vi acceptera konsekvensen, att Jorden måste vara rund.  Vissa platt-jordanhängare har föreslagit, att var och en ser sin egen himmel.  Problemet är att två personer, som står bredvid varandra på en öppen plats, i regel ser samma sak.  Det viktigaste undantaget är, om någon av dom har märkbart sämre syn.  Personen kommer då att missa en del, av vad den andra personen ser.  Annars kan man utgå från, att dom ser samma saker på himlen.  Det här gör det möjligt att lära sej, att navigera efter stjärnorna.  Något folk har gjort i årtusenden.

Uppladdad den 17:e oktober 2023.