Vilka skillnader det finns belägg för
Jag har tidigare påpekat, att människan natur är samma överallt. Det innebär förstås inte, att vi inte utvecklats alls. Naturligtvis finns det skillnader, mellan fysiska egenskaper, i olika delar av världen. Men var och en orsakas, av en eller ett fåtal gener. På så sätt kan dom uppstå mycket lättare, än nya mentala funktioner. Det senare har evolutionen, inte haft tillräckligt med tid för.
Ett exempel på det, är hur vi gör när vi ler. Från början var nästan alla människor, mer eller mindre mörkhyade. Att då visa tänderna gör, att det syns på längre håll, att man är vänligt inställd. Man behöver inte ens vara särskilt mörkhyad, för att den effekten ska uppstå. Det räcker med att man befinner sej, på den mörkare halvan av skalan. Nu är det en stor del av mänskligheten, som är otvetydigt ljushyad. Fast alla människor kan ändå le, på samma sätt som mörkhyade. Det ena som hindrar en är, att man tycker sej ha för fula tänder.
Många skillnader i utseende, kan förklaras med genetisk drift. Det gäller sådant som hårets färg, ögonens färg och näsans form. Även små skillnader i huvudform, som jag kan se med blotta ögat, tillhör den kategorin. Sådana skillnader är för små, för att spela roll för hjärnans utveckling. Andra skillnader kan vara till fördel, i en viss livsmiljö. Det gäller till exempel motståndskraft, mot olika infektioner. Andra exempel på det är:
• Hudens färg varierar, från rosa till mörkbrun. Det finns förstås folk, som påstås vara brunsvarta. Men jag tror att det är solbränna, på den annars mörkbruna huden. Just för att motstå ultraviolett ljus, utvecklade vi från början mörk hud. När mänskligheten nådde högre breddgrader, blev det i stället viktigare, att huden kunde skapa D-vitamin. Med mindre ultraviolett ljus, blev ljusare hud en fördel. Den utvecklingen accelererade, efter jordbrukets införande. Böndernas kost innehöll mindre D-vitamin, vilket ökade hudfärgens betydelse.
• Hårets form var ursprungligen en anpassning, till ett varmt klimat. Krulligt hår hjälper till, så att hjärnan inte blir för varm. Fast när mänskligheten nådde svalare klimat, spelade det ingen roll längre. Så andra hårformer kunde uppstå, och blev föremål för regionala former, av sexuellt urval. Annars är det lite svårt att förklara, varför rakt hår är så vanligt.
• Längd spelar roll för värmereglering, och hur mycket folk behöver äta. Korta människor har lättare, för att hålla sej varma. Det är därför som eskimåer, och tibetaner är så korta. Pygméer är ännu kortare, men det beror på bristen, på livsformer ätliga för människan. Dom är faktiskt inte så vanliga, som man skulle kunna tro i regnskog.
• Mängden fettceller varierar också, mellan olika folkgrupper. Dom som historiskt har löpt högre risk för svält, tenderar att ha fler fettceller. Det gör att man tål större variationer, i kroppsvikt över tid. Dom folk som löpt mindre risk för svält, behövde inte ha så många. Å andra sidan gör det dom känsligare, för hjärt- och kärlsjukdomar.
• Nedbrytning av laktos, är en påfallande ny anpassning. Egenskapen verkar inte ha blivit vanlig, förrän vissa folk blev beroende, av mjölk från vissa djur. Antigen har dom drabbats av svältkatastrofer, när färsk mjölk var det livsmedel, som det fanns allra mest av. Eller också har man har man kommit att leva, på uppfödning av sådana djur.
• Nedbrytning av stärkelse, beror lustigt nog på en enda gen. Det är bara frågan om, hur många kopior av genen man har. Vid någon tidpunkt i evolutionen, fördubblades den enda genen. Under loppet av tiotusentals år, uppstod fler och fler kopior. Ju fler kopior man har, desto lättare bryter man ner stärkelse. Folk som historiskt har ätit mycket stärkelse, tenderar att ha fler kopior. Fast det finns fortfarande folk, som bara har en av genen. Dom tillhör i regel folkgrupper, som historiskt mest har ätit kolhydrater, i form av sockerarter.
• Svettning varierar också, med vilket klimat man härstammar från. Folk som levt i varmare klimat, tenderar att svettas mindre, vid samma temperatur. Dom har historiskt haft ett behov, att spara på vattnet vid svettning. När folk slog sej ner i svalare klimat, minskade det behovet. Folk som härstammar från högre breddgrader, tenderar därför att svettas mer. Det finns en faktiskt en korrelation, mellan hudfärg och svettning. Ljushyade tenderar att svettas mer, än vad mörkhyade gör.
Mongolveck kan tillhöra den kategorin, men jag är inte säker. Egenskapen kan vara en fördel, i ljusa slättlandskap. Fast den verkar ha varit vanlig, bland södra Kinas första bönder. Annars är det svårt att förklara, varför egenskapen är så vanlig, bland dagens sydostasiater. Samtidigt verkar den ha varit ovanlig, bland Västasiens första bönder. Det är därför den är ovanlig, bland folken kring Medelhavet. Ändå är det Västasien, som har ett torrare klimat. Det kan vara en grundareffekt, men jag vet inte.
Det finns ändå gränser för, vad människor kunnat anpassa sej till. Vi har fortfarande ett minimibehov, av olika näringsämnen. Hur stort det är bestäms enbart, av hur mycket personen väger. Vi kan överleva på en diet, som till 90% består av majs. Fast den är inte näringsmässigt optimal. Det är därför Mesoamerikaner, är så pass små och klena. Dom har tillbringat dom senaste årtusendena, med att försöka överleva, på en sådan diet.
Uppladdad den 22:a mars 2023.